Returning home after an exchange year - finding yourself

I'm in a weird stage of my life right now. I'm in some sort of a transition/transforming phase. I'm turning two people into one;
The person I was in America..
And the person I was in Sweden. 
Both are me. I am not fake.
It's just that under circumstances, you adjust to the situation; the people around you, their mindset, the culture, the environment.. all those outside factors bring into who you are. 
So now, I am finding my true identity within these two versions of me.
To become the ultimate me. A level up - like how Pokemon evolve. And I'm liking the person I'm becoming.
Because my identity is no longer depending on a person or a place; it's just me, my own thoughts and beliefs. 


Det här inlägget är till er där hemma - hela tjocka släkten. Tänker på er varje dag och jag hoppas verkligen att ni har det bra! Har varit så kul att höra från er via brev. Vet att uppdateringen på bloggen har varit lite sisådär, men sanningen är att jag är väldigt upptagen. Skolan här tar tid, och jag får mycket läxor.. samt att jag vill spendera så mycket tid som möjligt med mina nya vänner! Har haft en underbar helg, och jag och mitt härliga kompisgäng vill gärna slänga iväg en hälsning till morfar, eftersom jag lovat. och för att jag vill bevisa att jag tänker på er.. men kanske främst för att det var urkul att höra mina kompisar prata svenska. R-ljudet är tydligen rätt tufft.


I am almost there.. In the moment where I have to look into my parents' eyes, hug them tightly and leave Sweden behind. And that is very scary.
I remember when my parents left me at kindergarden. How they would close the gate, leave me on the other side and head in the opposite direction. I remember crying. Not understanding. I mean, why could they not stay with me?
My teacher filled out this form when I was 5 years old. "Sometimes Linnea feels sad when her parents drop her off"
 "Spring 2005: A hard period for Linnea, she has problems with "goodbye". Wants to stay at home with mom and dad. Some days are worse than others and some days she is happy and positive all the time."
I do not like to say goodbye. Or, I do not like to be left alone, I guess. I have to tell myself that it is not goodbye. It is only "see you later". 10 months later.